Precis i närheten av där vi bor ligger ett safari. Vi har inte tänkt besöka det då det är rätt dyrt och skulle innebära en kostnad på ca tre dagsbudgetar för oss. Vi skulle i och för sig bli väldigt smala om vi valde safarit men Pontus har ju inte så mycket att ta av.
Det som vi däremot fastnade för var en restaurang som ligger precis bredvid och dit åkte vi därför igår kväll.
Den ligger mitt ute i ingenstans och vi fick nästan lite Afrika-associationer när vi satt där och spanade efter giraffer och lejon.
Vi fick aldrig se några savanndjur men däremot massor av hundrar och katter och en och annan elefantlort. De är inte små.
Vi var de enda gästerna på stället och vi kände oss väldigt omhändertagna. Eftersom vi ju busar lite på helgerna beställde vi in lite pizza som dröp av ost. Vi blev alldeles harmoniska när vi satt och tittade ut över "savannen" pizzamätta och lyckliga.
Några som inte alls var lika harmoniska och pizzamätta var Kerstin och Charlie som mötte oss när vi kom hem. De jamade som att de aldrig fått någon mat i hela sitt liv och vi bjöd därför på lite makrill i tomatsås. Skitgott om man frågar dem. I sin iver åt de till och med från samma tallrik utan att knorra. Annars är det Kerstin som är den dominanta i det förhållandet och Charlie är lite av en toffel som gärna tittar en extra gång på henne innan han gör något.
18 januari
Dagen förflöt som vanligt; skjutsa Pontus till skolan, promenad i en timme, mag- och ryggövningar på stranden, lite bokläsning i skuggan på stranden och sen en snabb lunch hemma för att sen åka och hämta Pontus i skolan igen.
Lill-Asa var hemma och städade. Vi har haft någonting som har luktat illa i soffregionen och idag var doften starkare än någonsin. När vi drog isär sofforna satt det en manglad geckoödla där. Väldigt död och väldigt platt.
Som bekant får vi ju snart vår nya dator och innan dess tänkte vi bara visa var vi har suttit och bloggat de har veckorna. De två tjejerna som jobbar här spricker alltid upp i världens största leenden när vi kommer. Tacka fan for det, det är väl vi som fått stället att gå runt :)
Mycket djur är det.Ser fram mot det med lite (ganska mycket) skräckblandad förtjusning.Det där med ormar och spindlar är nog inte riktigt min grej. Bor jag på markplan där ni bokat in mig?
SvaraRaderaKram mamma
Karin, nästan allt är på markplan på Koh Lanta. Inga hotellkomplex här inte. Du kommer bo i en bungalow med egen terass inte långt från haven. Det är faktiskt ingen fara med djuren. Till och med din sistfödda vande sig snabbt ;)
SvaraRaderaKram
Hellre en elefant än en ödla! 2 dagar kvar att jobba :O) och i morgon kommer pappa!
SvaraRaderaödlorna ska ni ju vara glad för, inte dem döda dock;-) Kom ni ihåg vår micrade ödla?
SvaraRaderaÖdlorna äter ju alla andra insekter så dem ska man vara rädd om. På samma sätt som vi låter spindlarna vara ifred hemma hos oss numera.
Klart att Kerstin och Charlie ska få lite extra gott på helgerna oxå!
Gud så jag längtar efter sund thai mat!!!!!!!! Känns så lyxigt att vi bara har 4 timmars tidskillnad så det inte blir så jobbigt att ställa om sig i tiden!
Härligt för er att få egen dator sen. Har ni gratis internet i lägenheten sen?
Puss
Anna
Kanske skulle jag föreslå här hemma att vara lite wild and crazy. Hyra ut huset, ta ledigt och dra iväg och leva livet i några månader. Det vore inte helt fel. Bra på alla sätt och vis. Varför gör man inte det? det är den stora frågan :-)
SvaraRaderaHärligt att följa (via cyberrymden) några som vågar.
Självklart kan ni inte skaffa en egen dator nu, vad ska då de glada tjejerna leva av!? :-)
SvaraRaderaI övrigt är jag inte alls avundsjuk på er, ni verkar ju bara ha det helt underbart, varför skulle man vilja ha det istället för att stressa till jobbet varje dag efter att ha klätt på Samuel tvåtusen klädesplagg och en vinteroverall!? :-)
Många kramar Madeleine