Vita armhålor

13 februari

Igår körde vi lite hämtmat igen. Det fick bli lite mexikanskt/italienskt eftersom det var lördag och allt. Här sitter vi och tar en liten SangSom medan vi väntar på hämtmaten. Ungefär som det brukar gå till när vi hämtar pizza på Åsen ;)

Efter maten körde vi ett litet musikmaraton. Åsa spelade några utav Poppes 1 079 låtar från sin iPod och Lill-Åsa och Pontus gissade på artist och låt. Det här var tydligen inte Lill-Åsas starkaste gren men trevligt hade vi. Efter det blev lite film men Kevin Spacey i “Shrink”. Inte tokbra men det gick inte riktigt att sluta kolla heller.

14 februari (Alla hjärtans)

Sovmorgon och en allmänt slö förmiddag. Åsa och Poppe körde lite SO, medan Lill-Åsa fick några minuters läsning. Konstigt nog har det inte funnits många minuter över till dylika aktiviteter. Vi har ju trots allt våra rutiner och följa och dessutom så har vi ju haft ett socialt liv utöver det vanliga. Här sitter Lill-Åsa och läser “Postcard killers”, som Gun var snäll och lämnade kvar när hon åkte hem. Åsa har redan hunnit läsa den och tyckte den var super. När den är utläst är det dags att sätta tänderna i högen som Marie lämnade kvar.

  
Pontus skulle umgås med med kompisar så vi åkte ner till Long Beach. Vi valde att parkera på Castaway resort och gick ner till stranden därifrån.

Det var vi, småbarnsfamiljer och hundarna som slogs om skuggplatserna.

Inte helt fel utsikt i skuggan.

Fyra nergrävda hundar på raken.

Lite svalkande dopp.

Efter en massa läsning på stranden gick vi upp och åt en lunch på stället precis ovanför där vi låg.
 

Söndag är ju massagedag och vi tyckte inte att Valentine skulle vara ett undantag. När den sköna massagen var klar pekade Åsas massörska på Åsas armar och sedan på sina egna och sa – “Same”. Hon syftade då på färgen på armarna. Hon pekade sedan på Åsas armhålor och sa – “Want”. Så nu förstår vi varför deodoranterna här innehåller blekmedel. Thailändarna vill bli bleka och vi vill bli mörka. Är det inte lite dumt. Eller är det bara ett bevis på att vi aldrig blir nöjda?