18 februari
Kerstin fick tre små guldklimpar igår. Hon gjorde ett jättejobb och tog väl hand om de små liven. Fascinerande att allt bara fungerar. Hon bet av navelsträngarna slickade de rena och åt upp moderkakorna. Vi är så stolta, så. Vi var alla tre väldigt hönsiga. De enda som var lugna var Charlie och Kerstin. Charlie låg på sin favoritstol och sov sig igenom hela dramat.
Det blev middag på altanen för första gången då det kändes bra att ha koll på våra nya familjemedlemmar.
Här ligger de och sover och sover.
Huset bredvid vårt har varit uthyrt till olika familjer sen vi kom men igår kom huset ägare tillbaka. En engelsktalande man som när han gick förbi vår altan informerade oss om att det skulle bli party igår kväll. När han sa party menade han PARTY. Kerstin som var nyförlöst och allting. Dessutom hade partynissen en hund som var väldigt nyfiken på våra små. Vi fick brottas med våra tankar om att lyfta in hela kartong-BB in i vår lägenhet så att hon skulle slippa höra fylleskrålen men hon är ju en djungelkatt och ska klara sig även utan oss.
19 februari
Vi studsade ur sängen och gick direkt och kollade så att alla tre var kvar och där låg de och snusade. Kerstin var däremot inte där utan var nog en sväng och uträttade sina behov.
Hon kom väldigt snabbt tillbaka när vi öppnade altandörren.
Kolla vad smal hon har blivit!
Kartongförlossningssalen luktade något helt förskräckligt imorse och vi bestämde oss för att byta ut den delen av huset. När vi fixat den nya kartongen lyfte vi försiktigt över de tre små liven.
Kerstin verkade nöjd med det nya arrangemanget men vi fick nästan lite klaustrofobi när vi såg henne ligga där.
På vägen till fredagssamligen åkte vi förbi tomten där vårt hus ska stå. Om vi får som vi vill… De har redan börjat röja tomten.
Idag var det klass 5-6 som stod för underhållningen och de bjöd på sin version av Idol 2010. Jätteduktiga och modiga.
Spana in dem.
Sorry Anna, men vi har redan hunnit döpa kattungarna. Vi är ju bra på det :) Alla Cherstins katter börjar på ch-ljud.
Möt Chang.
Här har vi Chili.
Och vildingen som kom sist, Chicago.
Nu är huset ombyggt på nytt och det här verkar både vi och katterna trivas med.
Som sagt, Chicago får man nog hålla ett extra öga på då han/hon verkar helt orädd.
Åhhhhhhhhhhhhhh, helt bedårande!! Gud hur ska vi kunna vänta 3 veckor. De måste ju fortfarande vara små när vi kommer. Helt grymt bedårande. Inte kan ni väl åka tillbaka nu??? Ni får väl ta ut mammaledighet och stanna?
SvaraRaderaJättefina namn, ni är förlåtna. Tilda har somnat, orkade inte vänta. Ska bli kul att visa henne fotona imorgon!!
Vilken upplevelse för er!!
Stor puss och kram från en stolt kattmoster;-)
Åh så söta. Chang blir nog min sötnos. Chicago ser tuff ut som smiter på äventyr.
SvaraRaderaParty gänget oroar inte mig heller men ödlor som känner doft av små försvarslösa sötisar, det oroar mig.
Kram kram från ett tok snöigt Sorunda
På Annalundsvägen har vi nog Chikago som favorit, och det har alla på Maries jobb också, Underbara, alla 3 (5 man får ju inte ignorera mamman och pappan)
SvaraRaderaNu behöver ni ju inte fota något annat, bara dessa söta kattungar :o)
Kram Marie, Johanna och Malin
Här i Bondi har Tilda snabbt valt ut Chicago som favorit!! Hon tycker de ser ut som små möss alla tre. Ska bli så häftigt att följa deras utveckling.
SvaraRaderaJag håller med gun och får ångest över alla andra djur som smyger ute på nätterna. Vad händer om Piketröje ormen kommer förbi?
Puss