Många kråkor

25 februari

Vi glömde att skriva vad vi fick för trevligheter när Monica och Anna var här. Allt vad kvinnor runt 40 drömmer om… Tusen tack!

Som ni vet är vi ju i husköpartagen och igår var vi inbjudna till en norsk-dansk-holländsk familj som bor på Lanta Loft som också ska köpa en av villorna i Secret Garden Pool Villas. När vi kom dit blev vi bjudna på vitt vin och crispy papaya salad med en dressing till. 
To die for! Vi hade så himla trevligt så vi glömde bort tiden och kom inte hem förrän vid midnatt. Pontus däremot gjorde en tidig kväll då han kom hem från middag med kompisarna redan klockan 20.00 med en smällande huvudvärk. Han gick därför och la sig redan då och somnade bums.

26 februari

Klockan 10.00 idag hade vi date med Thomas för att skriva på deposit-avtalet. Många kråkor blev det.

Man blir hungrig av kontraktskrivande så vi väckte Pontus efter 15,5 timmars sömn och han fick sätta sig vid frukostbordet när vi åkte för att äta lunch. Huvudvärken var som bortblåst, tack och lov.

Vi åt en varsin pad thai bland de halta och lytta djuren.

Pad thai är så bra att slafsa i sig. Goff goff.
 

Och nu till kattriket.
Imorse när Lill-Åsa vaknade sa hon att hon kände på sig att det här var dagen då katterna skulle börja öppna ögonen.
Mycket riktigt! I alla fall Chicago.
 

Även Chili har nu små springor till ögon. Chang är lite mindre än de andra och han vill inte riktigt öppna dem än.

 
Hör ni pipet?

Chili är den som är minst pipig och är nog den som trivs bäst när man gosar med honom. Eller henne.

De börjar kunna krypa runt lite med benen bakom sig. De är så söta så att det värker i hjärtat av att tänka på att vi måste skiljas från dem i slutet av mars. Idag pratade vi med Thomas och frågade om det var några som skulle hyra vår lägenhet när vi åkt hem och då berättade han att den mycket djurälskande ägaren kommer i april. Känns bra, tycker vi. Det är ju dessutom mycket möjligt att han träffat Kerstin förut.

  
Kerstin satt på lite avstånd och övervakade vår lek med hennes ungar och efter en stund tyckte hon att de behövde vila och hon bar tillbaka en i taget till kartonghuset.