Chili är också söt

19 februari

Maria skulle komma tillbaka klockan 15.30 från sin elefantutflykt men klockan 18.15 var hon fortfarande inte tillbaka. Totalt blev de tre timmar försenade på grund av diverse strul. Det var en väldigt oorganiserad och dåligt skött elefantutflykt speciellt med tanke på det höga priset. Hon var trött och hade huvudvärk och hade precis kommit innanför dörren täckt av elefantdamm när vi skulle ut på middag. Hon bestämde sig för att stanna hemma och slappa.

Karin och vi tre gick till Thai Cuisine. Det är skönt när man bara kan sitta och titta på när någon annan lagar ens middagsmat.

Kvinnorna med de mönstrade klänningarna.

Den lite mer oseriösa halvan av gänget.
 

20 februari

Kerstin med Ch verkar lita fullständigt på oss när vi är i närheten av hennes ungar men hon vill gärna vara med så att allting går rätt till. Hon som alltid låg inne i lägenheten förut ligger nu nästan alltid ute och vaktar utanför eller inuti kartongen. Hon har också blivit mycket pratsammare och gosigare och stryker nu runt våra ben mest hela tiden. Charlie ser vi knappt röken av men vi har gjort allt vi kan för att han inte ska känna sig utanför. Han har inte ens tittat på ungarna än. Han är ju inte pappa till dem men kanske morbror. Vi börjar däremot misstänka att katten Charles som vi körde bort för en tid sen, är den lite frånvarande fadern.

Där i fluffet ligger de. Vi tröttnar aldrig på att titta på dem. Kerstin kommer alltid fram och ser så stolt ut när vi tittar på dem.

Av era kommentarer att döma verkar Chicago vara en favorit och även Chang har smält era hjärtan men vem kan motstå Chili?

Pontus har haft en bra skolvecka och fick därför en lång moppetur som belöning. Vi körde längs östkusten där det är väldigt lite trafik och sköna vägar.

Ett litet fruit-shake-stopp i Old Town på Mango House.
Två vattenmeloner och en mango.

Vi körde sen ut på piren.

Lill-Åsa fick idag sitta bakom Åsa men tycker att det är väldigt trevligt att kunna prata medan man åker. Hon passade även på att fota längs vägen och tanka kärlek.

Underbara vägar. Pontus njöt av att få köra.

Vi stannade på vårt favorithak bland bergen och åt lunch.

Där slappade vi.

 
Pontus var lite för hög efter körningen för att riktigt kunna relaxa. Han ville iväg så fort vi ätit klart. Eller gärna innan.

Snart sju års äktenskap och snart hela tolv år tillsammans.
 

Den förut så jobbiga grusvägen är nu så här fin. Len som en barnrumpa.

När vi kom hem låg vi i sovrummet och slappade en stund. När vi lyfte blicken insåg vi att vi hade folk på altanen. De må godingarna som bor i kartongen har tydligen blivit lite av en attraktion. Igår visade Åsa ungarna för en döv pappa som bor i en villa mittemot oss. Han hade även sin 2-åriga dotter med sig som är helt betuttad i de små. Idag hade hon med sig sin kompis och hennes döva mamma. Vi brukar ju tycka att andras barn är ganska jobbiga och högljudda men hörande barn till döva föräldrar är underbara barn :) Väldigt fascinerande hur de kommunicerar och hur de små händerna rör sig fort fort när de pratar med sina föräldrar.

Idag väljer vi att fokusera på Chili på bloggen :)