Vilken jävla smäll!

27 mars

Igår tittade vi lite noggrannare på Pontus diplom som han fick från skolan. Alla elever i klassen har skrivit något rart om honom.

Det ser ut som att det är vi som har arrangerat det här fotot men de låg så här när vi tittade till dem.

Vi lät katterna sova vidare och åkte till Castaway för en avslutningsmiddag. Eller "Tills vi ses igen", som vi väljer att tänka.
 

Efter att nachostallriken var svald tog Pontus en tuktuk för att träffa en kompis. Vi kröp ner och la oss på en solsäng och beställde in en till drink.

 
Ett avsked till 7 Eleven hann vi med på vägen hem.

Småkatterna har blivit lite kaxiga mot Charlie. Morrar, fräser och reser ragg. Så sött! Igår la Kerstin sig i lite och låg och kollade att allting gick rätt till.

Lilla Åsa har haft lite otur de senaste dagarna. Först blev hon ju som bekant riven av Chili så att vi fick åka och ta stelkrampsspruta. Dagen efter blev hon biten i fingret av Duktik. Igår var det dags igen. Lill-Åsa valde att från altanen gå in i vardagsrummet fast glasdörren var stängd. Det blev en sån jävla smäll att vi trodde att huset skulle gå i två delar.
Är huvudet dumt från huvudet lida.

Rutan höll men inte Lill-Åsas huvud. Hon fick två horn.
 

Senare när hornen var under kontroll somnade Chili hos Åsa i en väldigt avslappnad ställning.

28 mars

Med all Lill-Åsas otur var det svårt att ställa en diagnos imorse. Under natten kom nachostallriken upp och hon kände sig svag och emlig under morgonen. Var det rabies, baksmälla eller hjärnskakning? Eller var det bara ren och skär ångest över att behöva säga hejdå till katterna och Lanta?

Dessutom kändes det konstigt att vakna upp med en hel häck utanför köksfönstret. Den var absolut inte där när vi la oss igår.
 
När vi släppte in missarna imorse blev det trängsel vid matskålarna. Nu är även kattungarna med och bråkar om maten. 

Största delen av dagen har gått åt till att packa ihop allting. Kerstin ville vara säker på att vi inte skulle glömma kvar henne. Men vi tror inte att hon skulle gilla det svenska klimatet och att vara en innekatt.
 

Chang är verkligen av det kvinnliga könet. Hon valde att lägga sig och sova i Åsas beautybox.
 

Så var stunden inne. Stunden att säga hejdå till katterna och lägenheten. De hormonstinna kvinnorna fällde en och annan tår när vi lyfte ut alla fem för sista gången.
Vi sa sen hejdå till Paph, Mik och Thomas. Och tre andra gubbar som satt där. Eller egentligen sa vi inte hejdå utan "Vi ses i december!"

Precis som det brukar göra när vi reser så kom en störtskur när det var dags att åka. Kanske för att det ska kännas lite enklare att åka men vi vet inte om det hjälpte så mycket. Lill-Åsa började dock känna sig lite piggare så diagnosen får nog bli avskedsångest.

Vi fick vänta en stund på att få komma på den första färjan men den tiden tog vår chaufför igen senare. Han körde i 125 km/h hela vägen till flygplatsen oavsett hastighetsbegränsning.

Pontus i sin nya mössa för dagen. Han börjar förbereda sig för det svenska klimatet.
 

Nu sitter vi på Bangkoks flygplats och vårt flyg lyfter om 1,5 timme. Vår flygresa hem får ni läsa om på vår sista uppdatering som vi gör hemma på Åsen.