Depression och mangroveträsk

28 februari

Vi har som bekant lite svårt att hålla kattungarna borta från vår säng och igår eftermiddag var inget undantag. De är så goda att sniffa på.

En liten kvalitetsstund med alla tre på magen. De är ju ganska pipiga när man bär dem men när de ligger så här och gosar är det tysta och nöjda.

Igår kväll kände vi för en hemmakväll igen och vi hämtade därför hem mat från Rann. De här växterna som växer där finns lite överallt och vi tycker att den är så fin. Om vi inte minns fel så är det en av dina favoriter också, Lollo.
 

Gårdagens film var Julia & Julie som är en drama med Meryl Streep mfl. Vi var lite fascinerade av att Poppe satt kvar under hela filmen då det inte riktigt var hans typ av film.

Charlie är helt kär i Pontus och följer honom som en hund. Pontus brukar sitta i den här fåtöljen och då känns fotpallen som ett bra ställe att hänga på.

1 mars

Det första vi gör varje morgon när vi fått på oss kläderna är att gå och öppna altandörren och släppa in katterna. Charlie sprang in i morse med en väldig fart men sen hände inget mer. Åsa kikade ner i kattkartongen och där låg bara EN katt, nämligen Chili. Stor oro och den blev inte minde av att Kerstin sen kom UTAN Chicago och Chang! Hon åt i godan ro och tvättade sig, i vad som kändes en hel evighet. Vi var ju tvungna att fortsätta våra rutiner med skjutsning till skolan och promenad på stranden.
När vi kom tillbaka därifrån var även Chili borta och nu började vi misstänka att Kerstin hade valt att flytta sina ungar till en plats som hon upplevde som tryggare.

Klockan 12.00 hade vi, Gro och Axel möte med Bambies och Lanta Rent Estate för att prata om uthyrning och underhåll av vårt hus. Hon som jobbar på Lanta Rent Estate heter Annica och är en kvinna som vi nästan tycker att vi känner, då vi följt hennes blogg även innan vi kom hit. Hennes dotter går dessutom i Pontus klass! Hon berättade vad hon erbjuder i form av service till både oss och de som ska hyra vårt hus och allting känns mycket proffsigt och genomtänkt. Bambies är de företag som kommer att ta hand om städning och tvättning mellan varje hyresgäst samt ta hand om de gemensamma ytorna runt husen.

När vi avslutat mötet med dem såg vi att Kerstin hade lagt Chili på baksidan av huset där Kerstin brukar vara när hon tittar in genom vårt köksfönster för att bli insläppt. Där bakom en aircondition bland vissna löv hade hade hon lagt sin lilla skatt. Nu började vi på allvar misströsta över de andra två. Vi började bearbeta oss för att något djur tagit de andra två ungarna eftersom hon inte verkade dia de två. Depression!

Vid 13.45 åkte vi mot Poppes skola och sen vidare till Saladan. Det är ju någon som fyller år imorgon och födelsedagspresenter skulle inhandlas.
Vi tog sen bakvägen hem så att Pontus kunde köra och han passade på att visa oss det som han fått se under den guidade turen med skolan runt Lanta.

En kalv vid vägkanten.

Vår privata guide för dagen.

Vi undrar om någon verkligen hade koll på att den här lilla parveln var ute och gick längs vägen.

Lill-Åsas utsikt när hon sitter bakom Åsa på moppen.

Pontus körde sen ner till ett mangroveträsk och berättade vad han lärt sig om hur dessa växer. Ser ni de långa gröna pinnarna som hänger ner?

Man tar försiktigt loss en sådan från trädet och släpper ner den rakt i geggan så att den fastnar stående. Vips, så börjar ett nytt träd växa!

Nere i geggan var det ett rikt djurliv med massor av olika krabbor i alla möjliga starka färger.

Man gick på en gångbro där bräderna satt lite glest, men det gick bra.

På den här floden kör de i kapp med båtarna som man ser på bilden. Man kan även hyra egen båt och paddla.
Familjen Holmström, vi tror att mangroveträsket är något som vi vill visa er när ni kommer.
 

På vår gård runt huset har det varit full aktivitet de sista dagarna och de håller bland annat på med något projekt där vi parkerar mopparna. Vi vet inte vad det ska bli men följer arbetet med spänning.

Det första vi gjorde när vi kom hem var att kolla ner genom fönstret och till vår stora, stora lycka så låg alla TRE kattungarna där bland de vissna löven och skräpet. Depressionen är som bortblåst och vi känner oss enormt lättade för att vi slapp skriva på bloggen att kattungarna var borta. Kerstin lär väl fortsätta att gömma dem på konstiga ställen och göra oss orolig men det är väl en djungelkatts rättighet, kanske.