Att längta hem…

…är någonting som vi inte drabbats av. Inte så konstigt egentligen. Vi tre har verkligen haft tid att umgås lite mer på djupet än vad man hinner mitt i ekorrhjulet. Trots att Pontus har varit mycket med sina kompisar har det funnits mycket tid att prata och skratta tillsammans alla tre. Det mesta har ju varit helt fantastiskt även om vi stött på några teknikekonomiska motgångar. Alla nära och kära har dessutom varit här och hälsat på oss vilket ju har varit helt fantastiskt. Vi försöker hitta saker som vi saknat när vi varit här men det har blivit ganska korta konversationer.
Vi avundas alla människor som faktiskt drabbas av hemlängtan när de är ute och reser. Vi har ju känt oss väldigt hemma här på Long Beach och verkligen hunnit rota oss under de tre månader vi varit här. Vi inser att vi är väldigt lyckligt lottade som har fått uppleva denna tid och vi rekommenderar det varmt till alla som har råd och möjlighet. Man får typ välja mellan en ny bil eller en thaimout.
Vi sålde vår bil.

 23 mars

Tisdagen blev en hemmakväll med film hos Pingvinfamiljen på Long Beach. I går var det Julia Roberts och Clive Owen som underhöll oss. De gjorde ett ganska bra jobb tycker vi.

 24 mars

På den tekniska fronten har den här resan varit lite grann av ett fiasko. Först pajade ju vår dator efter en dag här nere. Sedan köpte vi en ny som Marie och Kjell hade med sig ner. Efter två veckor pajade ju hela operativet och vi fick hjälp med en ominstallation av mannen med de fina naglarna. Den största motgången var dock när vi fick en räkning från Telenor på 4 800 kronor för Pontus abonnemang. Telenor kan fortfarande inte berätta vilken datatrafik det gäller och Poppe har inte varit inne på internet från mobilen härnere utan det handlar om några slags uppdateringar som skett nattetid. 4 800 kronor slår rätt hårt på en reskassa.
Idag kom ytterligare en motgång, även om det inte var så blodigt. Åsas gamla mobil med thailändskt kontantkort blev idag stulen på stranden. Tur att det var en gammal och skruttig telefon som normalt inte används men den har förenklat vårt liv härnere.

Våra små rara kattungar börjar bli skogsvilda. De springer runt och man får vara försiktig med vart man sätter fötterna. Hänger de inte i gardinerna så klättrar de på väggarna. Vi börjar känna att det är tur för inredningen i vår lägenhet att vi åker hem på söndag.

Chili som nu är den modigaste av dem gick helt sonika ut i vardagsrummet idag. När vi tittade till honom nästa gång stod han och åt ur Kerstin och Charlies matskål. Kan de verkligen äta kattmat när de är så små? Chili älskade i alla fall torrfodret och det riktigt knaprade när han åt.

 
Nu har båda två läst ut båda dessa böcker som Marie hade med sig. Jättebra böcker som man blir berörd av och minns.

Idag blev det sista snaggningen på ett tag. Pontus korta frisyr (som vi Åsor älskar) har ju varit perfekt i värmen men nu vill han ha lite längre hår och då måste han ju få det.