Jaha, det var det det

28 mars

Här boardar vi planet från Krabi till Bangkok.

Efter en timmes flygning landade vi i Bangkok där vi förberedde oss för en lång väntan på nästa flyg mot Stockholm.

Vi började med mat och var alla eniga om att det var gluffa-gluffa-mat var det som gällde. När vi fick se Burger Kings skylt nästan sprang Pontus åt det hållet.
Även Lill-Åsas illamående gav med sig och hon kunde äta även hon.
 

När vi lämnade Sverige den 29 december hade Pontus storlek 39 i skor. Det har han inte längre. Hans gamla skor fick han inte ner foten i så han fick åka hem i flipflops. Här gör vi ett försök till skoinköp men 40,5 var för små (det visade sig idag att han nu har storlek 42!!!) och de hade inga större i de modeller som han gillade. Han fick därför fortsätta resan i flipflops.

 
Hinduism är ingen stor religion i Thailand men trots detta har det en jättestor staty med män i naturlig storlek och Vishnu i mitten.

Vi hade fem timmar att slå ihjäl och då kändes thai massage som en bra idé. Poppe ville hellre shoppa för de 500 THB som det kostade för en massage.
Det ser ut som att Lill-Åsa har sålt smöret och tappat pengarna men så här ser man ut när man är trött, har pirrvärk i benen och lite lätt illamående
 

Vi fick byta om till söta pyjamasar. Sen trodde vi att vi skulle kunna ligga och halvslumra under massagen men där misstog vi oss. Satan vilka starka nypor de hade. Pirrvärken var som bortblåst efteråt.
 

Vi slog oss ner för en glass/öl- och bloggstund innan det var dags att boarda.

29 mars

Flygningen gick väldigt smidigt. Vi satte oss på planet. Maten kom in. Vi åt. Vi somnade. Vi tittade på en rolig film, Old Dogs och sen var vi framme. Med det här flygplanet landande vi på Arlanda klockan 07.30 i morse.
 

Fullständigt overkligt att vara tillbaka i Sverige.

Vi hade ju hoppats på att snön skulle vara borta, men icke! En rejäl snöhög, stor så man knappt kan se porten.

Våra underbara grannar hade köpt ett startkit till oss innehållande frukost och dessutom stod det en fin bukett tulpaner på bordet.
Den här skylten hade gullgrannarna också gjort.
Tusen tack, familjen Andersson för allt ni gjort!

När vi kom in i lägenheten stod vi som chockade alla tre. Lägenheten hade krympt. Hade fru Andersson varit inne och tvättat den för varmt? Vardagsrummet var löjligt litet, men väldigt gulligt.

Jaha det var den Thaimouten och det här var det sista inlägget. Tusen tack till alla er som följt oss. Ni har fått se oss Åsor växa på bredden och Pontus har dragit iväg 5 cm och tre skostorlekar. Tack också för alla kommentarer och mail som har fått vår blogg betydligt mer levande. Ytterligare ett stort tack till alla er som kommit och besökt oss och som också varit gästbesökare på vår blogg.

Från och med imorgon tar vi upp vår gamla "hemmablogg” där ni kan följa vårt liv i ekorrhjulet i vår lilla tvåa på Hägerstensåsen.

Vilken jävla smäll!

27 mars

Igår tittade vi lite noggrannare på Pontus diplom som han fick från skolan. Alla elever i klassen har skrivit något rart om honom.

Det ser ut som att det är vi som har arrangerat det här fotot men de låg så här när vi tittade till dem.

Vi lät katterna sova vidare och åkte till Castaway för en avslutningsmiddag. Eller "Tills vi ses igen", som vi väljer att tänka.
 

Efter att nachostallriken var svald tog Pontus en tuktuk för att träffa en kompis. Vi kröp ner och la oss på en solsäng och beställde in en till drink.

 
Ett avsked till 7 Eleven hann vi med på vägen hem.

Småkatterna har blivit lite kaxiga mot Charlie. Morrar, fräser och reser ragg. Så sött! Igår la Kerstin sig i lite och låg och kollade att allting gick rätt till.

Lilla Åsa har haft lite otur de senaste dagarna. Först blev hon ju som bekant riven av Chili så att vi fick åka och ta stelkrampsspruta. Dagen efter blev hon biten i fingret av Duktik. Igår var det dags igen. Lill-Åsa valde att från altanen gå in i vardagsrummet fast glasdörren var stängd. Det blev en sån jävla smäll att vi trodde att huset skulle gå i två delar.
Är huvudet dumt från huvudet lida.

Rutan höll men inte Lill-Åsas huvud. Hon fick två horn.
 

Senare när hornen var under kontroll somnade Chili hos Åsa i en väldigt avslappnad ställning.

28 mars

Med all Lill-Åsas otur var det svårt att ställa en diagnos imorse. Under natten kom nachostallriken upp och hon kände sig svag och emlig under morgonen. Var det rabies, baksmälla eller hjärnskakning? Eller var det bara ren och skär ångest över att behöva säga hejdå till katterna och Lanta?

Dessutom kändes det konstigt att vakna upp med en hel häck utanför köksfönstret. Den var absolut inte där när vi la oss igår.
 
När vi släppte in missarna imorse blev det trängsel vid matskålarna. Nu är även kattungarna med och bråkar om maten. 

Största delen av dagen har gått åt till att packa ihop allting. Kerstin ville vara säker på att vi inte skulle glömma kvar henne. Men vi tror inte att hon skulle gilla det svenska klimatet och att vara en innekatt.
 

Chang är verkligen av det kvinnliga könet. Hon valde att lägga sig och sova i Åsas beautybox.
 

Så var stunden inne. Stunden att säga hejdå till katterna och lägenheten. De hormonstinna kvinnorna fällde en och annan tår när vi lyfte ut alla fem för sista gången.
Vi sa sen hejdå till Paph, Mik och Thomas. Och tre andra gubbar som satt där. Eller egentligen sa vi inte hejdå utan "Vi ses i december!"

Precis som det brukar göra när vi reser så kom en störtskur när det var dags att åka. Kanske för att det ska kännas lite enklare att åka men vi vet inte om det hjälpte så mycket. Lill-Åsa började dock känna sig lite piggare så diagnosen får nog bli avskedsångest.

Vi fick vänta en stund på att få komma på den första färjan men den tiden tog vår chaufför igen senare. Han körde i 125 km/h hela vägen till flygplatsen oavsett hastighetsbegränsning.

Pontus i sin nya mössa för dagen. Han börjar förbereda sig för det svenska klimatet.
 

Nu sitter vi på Bangkoks flygplats och vårt flyg lyfter om 1,5 timme. Vår flygresa hem får ni läsa om på vår sista uppdatering som vi gör hemma på Åsen.

Earth hours

26 mars

Igår hade vi ett strömavbrott mellan 18.00-22.00. På Koh Lanta tar man det här med Earth hour på största allvar och slog till på att starta i förväg med hela fyra timmar! :)

Vi åkte ner till vägen för att hitta någonstans att äta. På Papaya satt alla gäster i totalt mörker så när som på stearinljus på borden.
På fotot ser det ljust ut men det är bara på grund av kamerablixten.

Det blev en riktig candle light dinner.
 

Medan vi väntade på att Pontus skulle komma hem från en kväll med kompisarna, satt vi och gullade med kattungarna. De hoppade och lekte tills de allihopa slocknade i knäet.

26 mars

Det räckte inte med Earth hour igår utan idag fortsatte de i samma bana och körde med ytterligare fyra timmars mörker.
I väntan på ljus köpte vi ett hus. Vi skrev på de sista fyra kontrakten så nu är det bara att vänta på att de ska bygga färdigt.
Kanske att Thomas vill ha lite mer betalat också.

På stranden har man inget behov av el så vi började med lunch på stället med parasollerna. Maten är verkligen toppengod där och priserna är väldigt låga. På tal om låga priser. För två solstolar och en parasoll betalar man 60 THB här. Lill-Åsa pratade med några norrlänningar som berättade att de hade betalat 240 THB för samma sak i Phuket.

På himlen tornade mörka moln upp sig så vi packade ihop våra saker och gick mot mopparna. Vi mötte då den här uppblåsta killen som nog inte bryr sig om de mörka molnen.
 

Preciiiiis när vi kom på uppfarten öppnade sig himlen. En mycket entusiastisk Pontus slängde sig i poolen.

Kattungarna var riktigt ivriga på att få komma in. De tyckte inte alls om regn, sa de. Usch, vi tänker på regnperioden som kommer nu. Lill-Åsa har stirrat på de två små buddha-husen som står utanför Lanta Loft där våra buddhistiska vänner lämnar offergåvor. Fattar ni vilka bra hus det skulle bli för våra kattvänner? Tror ni att Paph och gänget tar illa upp och vi flyttar husen till vår baksida? :)

Så här annorlunda ser det ut från vår altan när det regnar. Riktigt mysigt och det luktade jättegott. Nu skiner dock solen igen.
 

Någon som också blev lycklig av regnet var den grodan.

Vi var på tvätteriet idag och hämtade vår sista omgång rena kläder. Tyvärr blev Åsa av med alla sina trosor som de trodde hade hamnat i någon annans tvättpåse. Nu kan det vara någon stackars äkta make som får fan för att det finns okända stringtrosor i deras gemensamma tvätt.

När Åsa la den rena tvätten i byrån glömde hon ena lådan öppen. Kanske är det Kerstin som är trostjuven…

På våra flygbiljetter står det att vi ska åka till Sverige imorgon. Fjantigt.

Byggstart och skolslut

25 mars

Förra gången vi var på Funky Fish fick vi ju ett larvregn över oss. Pizzan som Pontus beställde var dock delicious och vi har inte kunnat släppa tanken på den sen dess. Pontus ville ju också följa med men kompisarna drar mer. Tänk att man inte kan muta honom med pizza längre…:)

Utsikten från Funky Fish går inte av för hackor.

Trots höga förväntningar var pizzorna supermegagoda. En capriocciosa till Lill-Åsa (som på Funky Fish även innehåller salami). Åsa beställde en Al Tonno med tonfisk och lök.
 

Då vi börjar få någon typ av vi-måste-suga-ut-det-sista-ur-Koh-Lanta-känsla kunde vi inte åka hem efter middagen utan åkte till en bar som heter Bambies. Där hade de en huskatt som utseendemässigt mer stämmer in på Chang, Chili och Chicago än Kerstin. Vi var ju dock med på själva förlossningen så vi vet ju vem som står som mamma på födelsebeviset.
 

När vi kom hem var det dags för den obligatoriska drinken på altanen. Normalt sett är ju katterna då inne i vårt sovrum men vi vågar inte lämna de ensamma så långa stunder längre då de är så busiga. Igår fick de därför följa med ut på altanen.

Det var jättespännande.
 

När det busat runt och upptäckt allt nytt blev det tvärtrötta och Chang somnade hos Åsa och Chili och Chicago i Lill-Åsas famn.
 

26 mars 

Eftersom Kerstin är en djungelkatt och vi faktiskt inte är hennes mattar och husse tar vi inte längre något ansvar för hennes dåliga bordsskick. Vi hoppas bara inte att de kommande gästerna har några problem med katter på frukostbordet. Smör är jättegott och vi skäms.

Vi åt en tidigare frukost än vanligt imorse eftersom vi var inbjudna på avslutningssamtal med Pontus lärare före skolan började.

Efter det trevliga samtalet med hans fantastiska lärare Peo åkte vi mot husbygget då det skulle finnas en chans att husbygget skulle dra igång på riktigt idag.

När vi kom dit var det full aktivitet med betongbilen på plats. Betongföretaget CPAC ligger precis vid Lanta Loft och det är deras skylt vid vägen som vi haft som riktmärke för vart vi ska svänga av från huvudvägen.
 

Thomas var där med fru och barn och hälsade oss välkomna.
 

Nummer nio är ett lyckotal bland buddhister och den officiella byggstarten var därför klockan 09.09 och vi fick nio stycken rökelsepinnar var, som vi tände.
 

Precis på klockslaget skulle vi önska oss något och sen ge våra rökelsepinnar till cementgubbarna som stack ner pinnarna runt formen där cementen sen hälldes i.
Sen tände de på en raket som högtidligt visar att bygget nu är i gång.
Gro och Axel, de har börjat med huset bakom ert för att den marken var förberedd.

Idag var alla katterna framme vid matskålarna och mumsade.

Jaha. Sista samlingen. Flaggan var hissad idag och vi inbillar oss att de ville hedra Poppes sista dag :)
 

Det var rekordmånga som slutade idag så Pontus var inte direkt ensam som fick gå fram och få sin medalj.
 

En kram från Peo blev det också innan det var dags att sjunga den thailändska nationalgången för sista gången.
 

Lite sorgligt var det allt men vi är bara så glada över att de här månaderna varit så fantastiska för Poppe och att han trivts så otroligt bra i skolan som han gjort.

Sen bar det av till fredagstraditionen och idag var vi förstärkta med Elin som inte bangade på en banana split och Cola. Kul, tycker vi.