Sjätte sinne

24 mars

Våra älskade katter som vi (och många av er också) undrar hur vi ska kunna säga hejdå till. Kerstin och Charlie med sina olika personligheter och de bedårande små tre.

Igår när vi skjutsade Pontus till Klong Dao för att vara med kompisarna, stannade vi kvar där också en stund. Berget man ser på fotot nedan är det berg som vi redan älskar och säkert kommer tycka ännu mer om när vårt hus kommer att ligga precis bredvid.

Vi har med flit varit mest på Long Beach under den här tiden då vi ju kan räkna ut att vi kommer att bli flitigare besökare på Klong Dao så fort huset är klart.
Vi har därför nästan inte besökt några restauranger och barer där så det känns kul inför kommande resor hit.
Igår besökte vi trots allt en bar vid vägen där vi satt i en gungsoffa och tittade på folket som gick förbi.

När det var middagsdags drog vi oss tillbaka till Long Beach och Soi 14 som är ett litet hål i väggen och är ett väldigt charmigt ställe med god mat.

 
Lill-Åsa i sin nya beige pikétröja.

Vi försöker verkligen suga ut varenda minut av de dagar som nu är kvar och tycker nog att vi lyckas ganska bra med det. Om vi får säga det själva.
 

Vi kom hem vid 21-tiden och satte oss på vår altan. Punktligt klockan 22.00 när Poppe ska vara hemma gled kunga-moppen upp på vägen utanför. Vi har åkt med denna kille förut, om ni kommer ihåg.

Han blev glad över att träffa oss igen och slog sig ner och vi bjöd på en SangSom och Cola. Han berättade om sin restaurang i Saladan som blev förstörd av tsunamin och om sin 1-årige son som har en svensk mamma.
 

Han berättade också att han är utrustad med ett sjätte sinne och att han normalt tar 5000 THB för att spå folk i händerna.
Vi skulle ju självklart få det gratis ;)

Han berättade att Åsa varit gift två gånger (nåja, nästan) och att hon kommer att ärva pengar i framtiden (man hoppas ju).
Pontus kommer att bli en Casanova (kommer bli?) och ha många tjejer, han är smart men han ger aldrig mer än 80% i något han tar sig för (dööööh). Han kommer också ärva pengar (det blir väl arvepengarna som Åsa inte hunnit sätta sprätt på…)
Lill-Åsa kommer bara gifta sig en gång (räcker bra) och har tre förhållanden innan dess (stämmer på pricken). Hon jobbar statligt och är bra på det hon gör (döööööh, igen).
Det mesta han sa stämde faktiskt ganska bra och har är en riktigt rolig prick.
 

När han åkt iväg för att skjutsa andra i sin kungastol bar vi ut kattungarna till baksidan som vanligt. Förut har de alltid hållit sig i kartonghuset men nu springer de runt som vildingar bland löv och skräp. Här sitter Chili och sjunger på "Born in the getto".
Stackars katter.

 25 mars

Pontus näst sista skoldag i Lilla Svenska skolan. Åsa och Poppe har alltid en liten pratstund på moppen till och från skolan och den kommer de båda att sakna.

Vi Åsor kände för en lunch i Old Town så vi tog en stilla moppetur dit för att verkligen hinna insupa allting längs vägen.
I Old Town har de numera inte kvar de röda lyktorna som hängde över vägen. Vi antar att nyår verkligen är över för den här gången.

Efter en god lunch på Fresh åkte vi tillbaka mot Long Beach för att unna oss en massage. Varför inte en sista på Dreamy Spa? Vi tog en varsin thaimassage som var himmelsk med mycket tigerbalsam och även kokheta svampar som de tryckte på olika punkter på kroppen med.

Innan det var dags att hämta Poppe i skolan hann vi en sväng förbi husbygget. Där var det full aktivitet och säkert 10 personer som jobbade. Härligt att se!

Pontus hade haft en mycket bra dag i skolan och hade en massa positiva saker att berätta under moppeturen hem.
Väl hemma mötte vi Duktik som numera genomgår någon slags uppfostringskur. Hon är nämligen helt vild och bits så fort hon kommer åt. Här sitter hon fastkopplad på tuktuken men ett rosa halsband som matchar tungan. 

Att längta hem…

…är någonting som vi inte drabbats av. Inte så konstigt egentligen. Vi tre har verkligen haft tid att umgås lite mer på djupet än vad man hinner mitt i ekorrhjulet. Trots att Pontus har varit mycket med sina kompisar har det funnits mycket tid att prata och skratta tillsammans alla tre. Det mesta har ju varit helt fantastiskt även om vi stött på några teknikekonomiska motgångar. Alla nära och kära har dessutom varit här och hälsat på oss vilket ju har varit helt fantastiskt. Vi försöker hitta saker som vi saknat när vi varit här men det har blivit ganska korta konversationer.
Vi avundas alla människor som faktiskt drabbas av hemlängtan när de är ute och reser. Vi har ju känt oss väldigt hemma här på Long Beach och verkligen hunnit rota oss under de tre månader vi varit här. Vi inser att vi är väldigt lyckligt lottade som har fått uppleva denna tid och vi rekommenderar det varmt till alla som har råd och möjlighet. Man får typ välja mellan en ny bil eller en thaimout.
Vi sålde vår bil.

 23 mars

Tisdagen blev en hemmakväll med film hos Pingvinfamiljen på Long Beach. I går var det Julia Roberts och Clive Owen som underhöll oss. De gjorde ett ganska bra jobb tycker vi.

 24 mars

På den tekniska fronten har den här resan varit lite grann av ett fiasko. Först pajade ju vår dator efter en dag här nere. Sedan köpte vi en ny som Marie och Kjell hade med sig ner. Efter två veckor pajade ju hela operativet och vi fick hjälp med en ominstallation av mannen med de fina naglarna. Den största motgången var dock när vi fick en räkning från Telenor på 4 800 kronor för Pontus abonnemang. Telenor kan fortfarande inte berätta vilken datatrafik det gäller och Poppe har inte varit inne på internet från mobilen härnere utan det handlar om några slags uppdateringar som skett nattetid. 4 800 kronor slår rätt hårt på en reskassa.
Idag kom ytterligare en motgång, även om det inte var så blodigt. Åsas gamla mobil med thailändskt kontantkort blev idag stulen på stranden. Tur att det var en gammal och skruttig telefon som normalt inte används men den har förenklat vårt liv härnere.

Våra små rara kattungar börjar bli skogsvilda. De springer runt och man får vara försiktig med vart man sätter fötterna. Hänger de inte i gardinerna så klättrar de på väggarna. Vi börjar känna att det är tur för inredningen i vår lägenhet att vi åker hem på söndag.

Chili som nu är den modigaste av dem gick helt sonika ut i vardagsrummet idag. När vi tittade till honom nästa gång stod han och åt ur Kerstin och Charlies matskål. Kan de verkligen äta kattmat när de är så små? Chili älskade i alla fall torrfodret och det riktigt knaprade när han åt.

 
Nu har båda två läst ut båda dessa böcker som Marie hade med sig. Jättebra böcker som man blir berörd av och minns.

Idag blev det sista snaggningen på ett tag. Pontus korta frisyr (som vi Åsor älskar) har ju varit perfekt i värmen men nu vill han ha lite längre hår och då måste han ju få det.
 

Åsornas krypin

22 mars

Poppe hängde som vanligt med kompisar och vi ville prova något nytt matställe igen. På vår förra långledighet på Naxos hann vi nästan beta av nästan alla restauranger på hela ön. Här har vi många kvar.

Vi hittade ett väldigt thailändskt ställe som inte ens hade ett namn med västerländska bokstäver men låt oss kalla det för Åsornas krypin.
Bredvid Åsornas krypin var det en bilmek. Det är svårt att se vart Åsornas krypin slutar och bilmeken börjar. Så där thailändskt charmigt. God mat hade de också. Och rackarns billigt.

 
Vi tog lite drickbart på The Tavern och sen en sista sängfösare på en liten charmig bar på väg ner mot stranden vid Palm Beach.

När vi suttit där ett tag kom bartendern fram och pratade lite. Han avslutade med att verkligen tacka oss för att vi kom till hans bar.
Lill-Åsa som måste ha någon hormonell rubbning blev alldeles tårögd av hans gullighet.

Den här lilla sötnosen i baren hade bara tre fungerande ben men han verkade inte deppa över det utan hoppade runt lika mycket som brorsan med fyra fungerande ben.
 

Baren var som sagt liten och rymde nog inte fler än max 20 personer. Karin, den ligger bredvid den lilla baren som säljer smycken.
 

The King of Koh Lanta.
 

23 mars 

Imorse vaknade Pontus med huvudvärk och illamående och blev därför kvar i sängen och Åsa fick ringa och sjukanmäla honom. Det händer ju inte alltför ofta och vi hoppas att han är på benen igen imorgon.

Vi hade ett uppehåll i promenerandet när Holmisarna var här men nu motionerar vi igen.

Idag hyrde vi även solstolar och parasoll och låg och läste och bara myste. Vi körde mantrat "Här och nu" några gånger också.

Vi njuter av lugnet och försöker att glömma att vi sitter på jobbet i nästa vecka. Hur fort kan en thaimout gå egentligen? Tre månader i Sverige är bara en månad i thailändsk tid. Vad dumt.
 

När vi kom hem vid 14.30 sov Poppe fortfarande. Huvudvärken var bättre men illamåendet var kvar. Det blir nog en lugn kväll i kväll.

Tetanus

21 mars

Charlie trivs bra i finfåtöljen och som alla män tycker han om att ligga nära fjärrkontrollerna.

Vi lämnade Charlie och gänget hemma och åkte till Saladan.
 

Vi ville prova ett nytt ställe och fastnade för Pa-Pa nära piren. Lite dyrare och lite för turistanpassat då det till och med fanns räksmörgås på menyn utanför. Det skulle vi ju verkligen inte beställa.

Lill-Åsa beställde därför in en prawn sandwich. Den thailändska servitrisen rättade då henne och sa "Aaaah, räksmörgås" med ett alldeles för bra uttal.

Mysigt var det, i alla fall. Två av Pontus klasskamrater var också där.

Pontus hade spanat in ett par hörlurar han ville köpa och vi hade några saker kvar att köpa med oss hem.   

Lill-Åsa blev lycklig ägare till ytterligare fyra pikétröjor. Man kan tydligen aldrig få för många.
Marie, vi köpte en vit storskjorta till dig för dina pengar.
Perfekt på Getryggen, tror vi. Eller på Gran Canaria till sommaren.
 

Precis när vi skulle till och åka hemåt kom regnet! De första dropparna vi känt sen den 6 januari. Nästan en konstig känsla.
Det höll dock bara i sig i 10 minuter.

22 mars

Imorse när Lill-Åsa skulle hämta in kattungarna ville inte Chili släppa taget om hennes kind. Han körde in klon och krafsade lite på hjärnstammen.
Det svullnade upp och blev rött och tanken på stelkramp dök upp i huvudet.
Tur att man har sett några avsnitt av ER, Greys Anatomy, House och Scrubs så att man har koll på att stelkramp inte heter stiffcramp.

Vi åkte ner till vår superduktiga kille på apoteket som tyckte att Lill-Åsa skulle åka till Dr. Salarin och få en spruta.
 

Dr. Salarin mötte oss i dörren och visade oss direkt in på hennes undersökningsrum.
 

Det kostade bara 400 THB så vi tyckte att det var lika bra att ta en varsin. Ser de inte lite stora ut?
 

Sammanbiten.
 

Men det var inte farligt. Fast det gjorde faktiskt ganska ont i armen en stund efteråt. Nu kan vi gosa på allvar med katterna med de jättevassa klorna och tänderna.

Act of God

20 mars

Pontus som har varit på sånt strålande humör i tre månader kvittrade även igår när han åkte till Klong Dao för en kväll med kompisarna.

Vi stannade hemma och åt hämtmat och kollade på PS. I love you. Vi började att snyfta redan efter fem minuter och när filmen var slut var Kleenex-boxen tom. Däremellan hade vi även skrattat en hel del. En sevärd film, helt enkelt.

21 mars

Efter att ha legat och dragit oss i sängen en bra stund, ätit frukost och bara slappat, tog vi tag i att läsa igenom de fem återstående kontrakten för husköpet.Vi som är ateister av sällan skådat slag skrattade lite åt den här paragrafen.
8.1.2 Damage or destruction by fire, water, Act of God, Force
Majeure, or other causes beyond the “Lessor”'s control…

Pontus har hunnit växa hela 4 cm sen vi kom hit.
Lill-Åsa har mest växt på bredden.
 

Efter att vi konstaterat att midjemåttet bara blir större och större, åkte vi ner till Castaway för en tröstande massage. Den här gången blev det huvud-axlar-rygg. Jävlar, vad knutar de hittade. Efter det var vi naturligtvis tvungna att ta igen oss i baren med varsin öl och en god bok. Oj, det är så synd om oss :)

 
Pontus valde att stanna hemma och bada i poolen, leka med katterna och öva med sina pois.

Vi kan inte se oss mätta på de små liven.
Chang sover.

Grabbarna har alltid tid för bus.
 

Posera kan de också.
 

Ja, Chicago kan han också.

Brudarna var lite trötta.

   
För några veckor sen var Pontus på matlagningskurs och nu har skolan lagt ut fotona på deras hemsida. Vi tyckte att den här bilden när han står med kockmössan under djup koncentration, är så charmig. Han lagade paneng-kyckling och tom kah kai.

Fler foton från matlagningen finns här och bilder från när han åkte på guidad tur runt Koh Lanta kan ni titta på här.

See ya, Holmstroms!

19 mars

Så vad det då dags för sista kvällen med Holmisarna. Det kan ju ofta vara lite vemodiga stunder då vi ju bor på olika sidor av jordklotet. Igår kändes det dock inte så vemodigt som det brukar då vi ses om ett år igen och då lite oftare.

En middag Thai Cat på stranden kändes som en bra avslutning på en toppenvecka.
Holmisarna överraskade oss med att bjuda på hela kalaset. Nice!

Pontus kom på idén att vi borde skicka upp en lucky balloon på deras sista kväll på Koh Lanta.
 

Den lyfte och senare landade den i havet.

En utav anledningarna till att vi åt på stranden var att de skulle få se fire shows. På Country bar vet vi ju att de kör flera stycken varje kväll. 
Här sitter Lill-Åsa med kidsen och tror att hon är hipp.

Fru och Herr Holmström bakom drinkarna.
Lika kära nu som för 20 år sen när de träffades. Inte illa pinkat!
 

Pontus övade hela kvällen och fick många nya tips av hans lärare som tar sig tid att undervisa honom. Så pass mycket att han glömmer att servera drinkar.

Här kör en annan kille sin show. Han använder en stav.

Åsa och Tilda fyller på kärleksförrådet så att det räcker ett helt år.
 

Tydligen gör det ont när kedjan på en poi river upp brännblåsan på vaden. Ännu ondare gör det när man häller rengöringssprit i såret. Här blir Pontus omplåstrad av personalen. Det är verkligen underbara killar som jobbar på Country bar!

Tänk så mycket bättre det kan kännas med ett bandage runt såret.

När vi kom hem var det dags att säga See ya, Holmstroms. De sa dessutom hej då till alla fem katterna. Det gick rätt bra.
Katterna grät inte alls.

20 mars

Imorse när Lill-Åsa skulle hämta in kattungarna hittade hon en liten död orm på gräsmattan. Det går inte att se på fotot men den gapar fortfarande. Vår teori är att det är ninja-Kerstin som har bitit den mitt itu.

 
Efter en slö morgon hängde vi en stund vid poolen. Vi försöker övertyga Poppe om att han kanske ska visa nyllet för solen en liten stund i alla fall så att han får lite brunfärg. Det gick inte så jättebra utan han låg mest i den skuggiga delen av poolen. Och vad gör väl det egentligen? Solbrännan försvinner ju ändå efter två dagar när man kommer hem till kylan.

Då Poppe haft en rätt bra skolvecka fick han köra till lunchstället på östkusten.

Idag var det någon slags marknad med muslimska förtecken.
 

Här kommer han. Mr Asplund.

Framme.

Fru Ricklid, Fru Ek Ricklid och Herr Asplund. Hela Pingvinfamiljen.
 

De har avståndsskyltar som visar hur långt det är till Stockholm.

Det går ju snabbt att konstatera att det är närmare till Australien. Det skulle kännas rätt logiskt att åka direkt dit :)
Anna hade av någon konstig anledning fått för sig att vi skulle komma till Sydney efter vår sista vecka här. Hon tjatade om att vi skulle följa med henne till biblioteket och att vi kunde få låna hennes bibliotekskort. Är inte det en nog så god anledning att åka dit?
Vi  har ju dessutom full koll på vänstertrafik nu och är ju vana vid värmen. Mycket logiskt hade det ju varit…

När vi kom hem blev det en lekstund med katterna innan vi sov en liten middagslur alla tre.